Den ska ni få gott folk. Det var längesedan det kändes nå vidare speciellt att fylla år. Inte som när man liten och vaknade jättejättetidigt på morgonen och väntade på att de andra skulle komma in i rummet sjungandes med frukost på sängen (då man självklart låtsades sova).
Alltså, jag var hemma hos min family. Alla var hemma dagen till ära, även brorsan. Jag fick frukost på sängen å lite paket. Sen hade jag beställt smörgåstårta och min kära mamma hade bakat fina tårtor. Kl 13.00 skulle släkten komma, hälften kom. Andra hälften var magsjuk. Kul att de kunde ringa och säga nåt kan man ju tycka. Men jag va glad iaf, det är inte så ofta som man träffas nuförtiden. På kvällen grillade vi för första gången i år, vilket såklart slutade i tjafs. Sen fick jag reda på att kvällens utgångssällskap också hade fått magsjukan (jag hatar verkligen magsjukan). Jag va sur, besviken, ledsen och irriterad. På allt. Syrran hade övervåningen full med kompisar. Brorsan va hos sina polare. Mor&far halvsov framför teven. Där satt jag i köket, helt ensam. Inget rum att vara ifred i, ingen att snacka med, inget. Kändes det som... Tårarna kom, jag tyckte synd om mig själv (vilket jag hatar att göra, jag skäms så över sånt). Kände mig ivägen liksom, ville bara hem till ön, men eftersom jag druckit vin så gick inte det... Var tvungen att ta på jackan och dra ut. Jag gick och gick.... Jag slutade hos Sandra, trotts att hon va magsjuk, det sket jag i, jag var tvungen (blev aldrig smittad). Vi började kolla på skilda världar-boxen som jag hade fått av brorsan. Sen satt vi där och grät ihop. Jag behövde verkligen det, behövde verkligen prata med nån, med henne. På vägen hem från Sandra ringde Camilla och vi pratade också ganska länge, hon tyckte det lät som att jag hade vårdepression och sa att jag hade klagat över exakt samma saker förra våren. Vilket nog kan stämma, för när jag tänker efter så mår jag alltid sämst typ feb-mars. Det är då jag funderar mest kring meningen med livet och massa sånt.
Jag vill iaf avsluta med att tacka Sandra och Camilla. Vad hade jag gjort utan er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar