Hejdå skitdag!

Alltså. Vilken skitdag!
Igår hjälpte jag och 5 st andra jobbarkompisar en sjätte att flytta. Det va faktiskt rätt kul trotts spöregn och svett...
På kvällen kom Julia, Michelle och brorsan över på vin och middag. Lite väl mkt vin för mig... Det slutade med att jag spydde i en soptunna på karlaplans tunnelbaneperrong. Kul. Men jag vände inte där utan följde med till slussen och även där spydde jag. Då vände jag och stannade för spypaus vid var och varannan perrong. FY FAN! Billig kväll dock. Jag kommer aldrig mer dricka smultronvin och bara tanken på smaken ger mig kraftiga kväljningar. Ja jag vet att jag låter som 19 men alltså, jag vet inte... Dagen har alltså tillbringats i sängen/toan/soffan. Har haft folk här hemma större delar av dagen dock. Julia och Michelle kom tillbaks efter deras nattliga äventyr. Sen byttes de av mot Anna, Kenneth och Inger som kom på medhav fika. Anna lämnade lite saker eftersom att hon ska bo här i 2 veckor med start på tisdag. Underbart med sällskap. Jag får alltid så sjuk bakisångest har typ känt mig ensammast i världen nu på kvällningen. Det är jag ju absolut inte.
Livet alltså.

Alltså

Jag blir så trött... Jag behöver denna bloggy för att avreagera mig! Det går alltid åt helvete för mig.. Jag blir så himla trött på det, även fast jag innerst inne vet att det nog va det bästa ändå. Att jag troligtvis bara lurar mig själv. Men det kommer kännas så tomt.
Varje gång det skiter sig så är jag så himla glad för mitt jobb. Jag blir så glad av alla barn och de bästa kollegorna.

Jag är sjuk, tyck synd om mig!

Jag blir alltid sådär ordentligt sjuk 2 ggr om året. En gång på våren och en på hösten. Nu är höstens sjuka här. Eller ordentligt sjuk är jag kanske inte, men såpass att jag måste vara hemma från jobbet. Vaknade med 38 graders feber men kände mig ändå rätt pigg. Febern har ökat under dagen och jag hoppas att jag kan jobba på torsdag eller i alla fall fredag. Men vi får väl se. Det är liksom bara feber och pyttelite ont i halsen. Snälla, låt mig bli frisk fort!

Helgen som var

Herregud va kul jag hade i lördags. Julia kom hit, vi lagade med och drack vin/öl. Jag känner mig så vuxen när jag står och lagar mat samtidigt som jag sippar på ett glas vin. Vi missade bussen till tunnelbanan så vi fick springa till lidingöbanan. Vi åkte till slakthuset och där spelade dem bara hiphop typ. Det var skitkul. Träffade mycket roligt folk. Det låg ju lite läskigt off, skulle nog inte våga gå därifrån ensam. Efter stängning, påväg till tunnelbanan, så fick jag för mig att ställa mig i en "postbur" (en såndär med galler som man packar packet i) och det va en kille som sprang och skjutsade mig. Det slutde med att den vickade och mina ben är nu blåare och buligare än vanligt. Jag skulle ju såklart inte visa att jag hade ont, utan drog mig undan gänget vi va med. Hoppade in i en taxi och åkte till ön. Inte särskilt schysst mot Julia, men det gick nog ingen nöd på henne som tur var.

 

Det va ju kallt ute

Jag lever kvar i nån slags tro om att det fortfarande ska va rätt varmt ute... Hade på mig en topp och en tunn trekvartsärmad jacka till stan. Höll ju på att frysa skiten av mig. Trotts det satt vi ute och käkade lunch. Råkade göra av med lite pengar på shopping också... får alltid dåligt samvete av det. Skulle bara vilja kasta alla mina kläder och köpa nytt. I wish... Har ju typ inget att ha på mig.

Snaaart kommer Julia. Hepp!

Redo för stan!

 

Nu ska jag in till stan, kaaanske shoppa lite och sen möta upp brorsan för lunch. Ikväll kommer Julia hit. Vi ska käka middag, dricka vin och sen dra till slakthuset. Jag är inte så pepp än, mest trött. Men det kommer nog. 

När jag tittar på bilderna här ovan och sen jämför dom med bilderna på mig för 2 helger sedan så inser jag hur mycket blekare jag blivit på 2 veckor. Himla inte kul.

Det här med att vara lat

Det kan vara rätt bra ibland. Jag är så himla lat att jag inte ens orkar ta mig till affären för att köpa snask. Man får ju liksom äta det idag (som om det hindrat mig tidigare i veckan...) fredagsmys ju. Men efter att jag slagit ned min röv i soffan så stannar den liksom där, tills det är dax för sängen. Jag kan vara Sveriges lataste människa.... Jag orkar inte ens svara på sms, för att det är för många frågor. Varför inte ringa ist?