AAARGH!

Jag har märkt att jag typ bara skriver när jag mår dåligt, eller iaf inte bra. Lite som terapi eller så. Sen gillar jag att det bara är några som läser, att jag vet vilka de flesta är.

I alla fall, just nu är jag jäkligt besviken och arg på två personer! Den ena heter Martin F.... och den andra Lars-Erik Andersson. Tack för att ni kommer göra min sommar så himla mkt sämre!

Sen är jag besviken på killar över lag, att de inte bara kan säga rakt ut om de inte vill, fuck you! Ljuger sig hellre blåa än att va ärliga är min erfarenhet.

// sur tonåring_86

Så mycket killar, så lite tid.

Japp, så är det faktiskt. Därför gör jag nu någonting åt situationen. Det är jobbigt, jag låter "folk" sparka på min stolthet. Men jag gör det i slutändan för min egen skull, bespar mig lidandet (eller snarare alla timmar av "varför?" "Tänk om" eller "Om jag bara sa eller gjorde så"). Nej jag orkar inte grubbla, jag går hellre vidare! Power to me! Jag tackar Cay för pepptalk: "Hur det än går så gjorde du helt rätt."

Vill avlsuta med en helt suverän pepplåt, LYSSNA!

Jag har himla fina vänner!

Titta bara på dom! Visserligen väldigt gamla kort, men ni är bäst!

Everlong

Känner mig tom efter en fullspäckad vecka. Har den alltför välbekanta känslan i magen. Fuck it! Känns liksom inte som att jag har nåt värt att skriva längre. Eller mer, varför skulle ni bry er om att jag har haft en himla bra helg, mkt tack vare Cajsa och Alexander? Det har jag i alla fall haft. Bästa var nog i bilen påväg tillbaks till stan i fredagskväll, när vi lyssnade på karlavagnen. Där och då kände jag mig liksom lycklig, på riktigt! Glömde bort allt annat.
Okej, jag är inte olycklig över lag. Absolut inte, jag trivs ganska bra. Har bara en ledsam dag idag... Undrar bara varför det aldrig kan gå bra? Varför det alltid skiter sig? Vad är det för fel på mig, med mig? Det undrar jag. Nu gråter jag för första gången på flera månader, det va liksom skönt att få skriva av sig. Det va som att nåt släppte.

Hej.