Måste ju göra en sånhär årsenkät också liksom

Fem händelser som varit bra det här året?

1. Att jag och Julia blivit vänner.

2. Våran 100årsfest tyckte jag var himla kul.

3. Att jag typ "lär känna" Stockholm mer och mer. Alltså hittar bättre, har varit på fler ställen. Jag blir bara mer och mer kär i stan. Fast är såklart förevigt en lantis in my heart.

4. Alla stunder med mina vänner.

5. Att jag upptäckt Oslipat på Kolingsborg! Det har gjort fler av mina onsdagar under hösten. Gå dit.

Fem händelser som varit sämst det här året?

1. Blev typ kär (eller kanske snarare förälskad) i någon jag inte kunde få.

2. Det allra sämsta var såklart att min fina farmor dog i år.

3. Alla tjafs jag har varit med om på jobbet nu på sistone.

4. Det ständigt dåliga samvetet över att inte hinna träffa alla vänner. Det finns så många som jag inte träffat på så länge, som jag gillar jättemycket. Tycker att det oftast blir värsta projektet för att träffa även dom närmaste, så ska det väl inte va? Men alla har ju alltid fullt upp. T.o.m. jag.

5. Allt emotionellt krångel. Typ sånhär vårdepp som jag alltid får i feb - mars. Åå vad jag inte ser fram emot det. Då vill jag typ dö, eller jag förstår inte meningen med livet och sånt. Varför ska jag leva? vad gör jag för vettigt av mitt liv? Vad har jag åstadkommit? O.s.v. Sånt skit.

Vad har du lärt dig i år?

Bra fråga där! Något konkret är iaf att jag har lärt mig hur man fyller på en häftapparat. Det hade jag aldrig gjort innan. Jag har också lärt mig att man ska blanda i lite vaniljsocker i en bål om man vill få bort alkoholsmaken. Sen har jag säkert lärt mig en massa deep shit också.

Blev året som du har tänkt dig?

Både ja och nej. Det har både varit "som vanligt" blandat med oväntade grejer.

Vilka kläder har du använt mest?

Tights som vanligt och tunikor/klänningar till.

Ångrar du något?

Ja, jag ångrar att jag inte låg lite mer. Det är sant. Annars inget. Eller man kan ju alltid ha varit lite mer rakryggad i en situation eller två. Haft mer stolthet, ställt mer krav.

Vad har du mest lyssnat på för musik?

The Strokes nya, Foo Fighters, PeterBjorn&John, The Vaccines, Maggio, Deportees, Jay-Z&Kanyes platta, Wavves, Starfucker, Serenades, Säkert, Parken, Robyn och massa mer.

Årets tre roligaste fester?

Våran fucking 100årsfest såklart. Där fanns massor av mina fina favoriter!

Efterfesten på bondegatan efter picknick i Rålis, den kommer jag aldrig att glömma. Jag och en viss Martin Kellerman kopia spelade varannan låt på spotify och han hade exakt samma musiksmak som mig. Jag föll som en fura, sov kvar på en soffa. Ville aldrig lämna denna efterfest.

Jag kommer inte heller att glömma förfesten på mina föräldrars altan innan POKNIS då Krister va stjärnan.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)

Ensam mamma söker & Bonde söker fru såklart, hehe. Jag har också fallit för Homeland, Danne&Bleckan och Pan Am.

Vilka människor har du hängt mest med år?

Sandra, Brorsan, Norman, Anna, Cajsa, mina kollegor såklart.

Vilka nya personer har du lärt känna i år?

Det är nog fler men Julia är den som jag lärt känna "på riktigt".


Hur många har du varit kär i?

Kär och kär. En.

Vad är det bästa du har läst?

Jag tycker att Cirkeln är en himla bra bok. Den bästa jag läst i år. Så bra så att jag på jobbrasterna gick ut och satte mig baksätet på bilen (för att få vara i fred) och läste. Visste exakt hur många kapitel jag hann läsa på en halvtimme.

Fan, jag har haft ett bra år ändå!

Det har jag faktiskt.

Imorgon är det nyårsafton igen. Det här året har jag helt gett upp alla förväntningar på denna högtid. Alltså, jag har alltid känt press över vad man ska göra på nyår. Nyårsafton slutar oftast med en besvikelse och ett "jaha var det här allt?" för mig. Jag har haft riktigt kul typ 2 nyår. Ena gången när jag var liten, typ 7-8 år och hela familjen(Sara fanns inte) gick ut för att kolla på fyrverkerierna som var en höjdpunkt bara det. Efter det hade vi snöbollskrig, det ser jag tillbaks på som ett lyckligt minne. Man fick liksom vara uppe skitalänge och sen leka med mamma och pappa. Den andra gången va nyår 08-09. Då hade några vänner och deras vänner hyrt en stuga i lapphällarna i våla. Vi lekte lekar och hade bara himla kul. Under småtimmarna gick jag runt och sprayade silverglitter på killarnas flint och innan jag gick bitchslapde jag min kompis kille. Vilket var det första jag kom ihåg när jag vaknade dagen efter. Ångesten då. Jag sov förövrigt över hos en av killarna med flint, som jag inte kom ihåg vad han hette morgonen efter och var tvungen att kolla vad det stog på hans dörr innan jag kilade vidare mot bussen. Åå det var ett bra nyår.

Men som sagt nu, jag har inga förväntningar whatsoever. Jag funderade igår på att sova in nyår. Gå upp skittidigt imorgon så jag blir trött tidigt på kvällen, stoppa in öronproppar och sen vakna 2012. Men det blir nog att fira med ett gäng vänner från förr. Det blir nog lagom kul och lagom tidig hemgång, typ 00.30? Men gott nytt år då, ni där ute!

Och så smällde det till

Jag kom precis på hur konstig denna julafton kommer bli. Vi har ALLTID börjat julafton med att gå hem till farmor. Fikat och öppna paket, träffat faster och kusiner. Sen går vi hem lagom till Kalle. Efter Kalle är det dax för mormor och morfar. Men det här året då? Det kommer nog bli en ganska sorglig julaftonsförmiddag. Tom liksom.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Så det kan gå

Alltså denna fredagen som var kan vara den konstigaste på länge. Både jättedålig och jättebra. Jag var hemma från jobbet för att jag spydde 2 ggr i torsdagskväll. Det går alltså äcklig magsjuka på jobbet. Jag var SÅ förbannad i torsdagskväll för att jag troligen skulle missa the vaccines som skulle spela på debaser medis på fredagen. Jag ringde Julia som också köpt biljett och förvarnade henne lite. Fredagen kom, jag hade inte spytt nåt mer under natten. Var lite orkeslös men mådde ändå bra och åt en stor frukost som jag fick behålla. Det verkade positivt. Då kom smällen (som ändå var väldigt väntad), farmor hade dött 07.05 på morgonen, vilket jag fick reda på genom att gå in på fejjan och se min kusins status. Ringde hem direkt och mamma bekräftade såklart. Jag grät från och till hela dagen till kentlåtar (mest M). Men jag mådde ändå bra fysiskt och hade ställt in mig på att få se the vaccines i alla fall. Jag började lyssna på dom i maj och har under hela sommaren plöjt deras första skiva på spotify. Jag har fucking älskat deras låtar.
Julia kom hit vid halv 5. Jag bjöd på tacos och grogg. Vi drack mer och mer (jag var dock fortfarande lite rädd att magsjukan skulle komma tillbax). Vi gjorde oss i ordning, jag kände mig inte särskilt vacker efter att ha gråtit större delen av dagen. Vi drog till debaser och va där rätt tidigt. Kollade förbandet, köpte drinkar. Det var rätt segt till en början. Kl 23 gick äntligen vaccinarna på scenen och det gjorde dom bra. Det var fullt med folk och svettigt. Efter spelningen så drog hälften av publiken. Jag och Julia tänkte stanna, vi orkade inte stå och köa till nåt nytt ställe. Så vi köpte fler drinkar och satte oss ner lite halvtrötta. Då ser vi basisten, som går till baren, sen ser vi sångaren och sen alla i bandet. Vi ba HERREGUD, vi måste också till baren. Vi blev som 14, helt sjukt. Vi köpte mer dricka, ställde oss med ryggarna mot dom men kunde inte låta bli att kolla dit då och då. Dom är ju inte fula. Det var ju massa folk som gick fram och pratade med dom. Tänkte att ja vi får se dom på ganska nära håll iaf. Efter kanske 10 min så ser jag att tre av dom kommer mot oss. Alltså, 2 vaccinare och en av deras polare. Jag ba SHIT JULIA DOM KOMMER HIT! och hann tänka att shit det här händer inte, det här är sånt man drömmer om. Det här är sjukt! Jo men dom kom fram och presenterade sig. Vi pratade ett tag, jag suuuger på att prata engelska, speciellt när man vill verka lite cool och typ inte hör va nån säger för att det är så hög musik. Vi fick följa med backstage och allt var som i en dröm. Jag förstår att jag låter som världens fjortis nu men jag hade aldrig vågat ens hoppats på att det skulle hända. Det negativa är att jag inte riktigt kan tycka att dom är lika coola nu. Dom är ju stjärnor (typ), det ska inte gå så lätt att snacka med dom, kan jag tycka. Dom blev ju som vilka killar som helst, vilket jag fattar att dom egentligen är men iaf. Efter ett par timmar drog dom vidare, dom skulle spela i Berlin på lördagen.
Här har vi dom:

Min fina farmor!

Nu har hon dött min farmor. Vid kl 7 imorse. Hon kämpade på i 6 dagar utan vatten. Varför? Jag förstår inte varför. Om det är så att kroppen är gjord på det viset, eller om hon inte ville dö. Först när jag fick höra det så va jag inte alls ledsen, men nu slutar inte tårarna att rinna. Det är när jag tänker på hur julen kommer att bli, första julen utan henne. Och när jag tänker på alla fina minnen. När jag var liten och fick välja vart jag ville sova, hos mormor&morfar eller farmor&farfar så valde jag alltid farmor och farfar. Hon var alltid så snäll och gjorde alltid så jag kände mig speciell och älskad. Det var där jag lärde mig spela nästan alla kortspel jag kan. Hon tjatade alltid om att jag skulle akta mig för fula gubbar och aldrig följa med någon hem som jag inte kände (nästan för mycket ett tag då jag vart riktigt rädd för hennes historier). Jag blir också ledsen när jag tänker på hur ensam hon varit i flera år. 1999 dog farfar och i början va vi där nästan jämt. Sen flyttade hon till hemmet och vi var där mindre och mindre.
Lilla fina farmor har nu återförenats med farfar någonstans långt borta. De kanske får en himla fin jul tillsammans.

...

Vilken skitdag! Alltså, jag är en OTROLIGT konflikträdd människa. Idag har jag haft konflikternas dag. Jag har gråtit på jobbet för allra första gången. Jag har ringt till chefen och lämnat över konflikten till henne för att jag kände att jag inte pallade. Alltså shit. Inte min dag!
Nu är jag bara såå trött.

Farmor lever fortfarande, hon är seg. Hon har inte druckit sedan i lördags, men man kan tydligen leva en vecka utan att dricka om man bara ligger. Nu är det liksom bara att vänta. Tycker mest synd om pappa och min faster, måste vara jäkligt segt och sorgligt samtidigt.

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små

Här kommer ytterligare ett emo-inlägg med tillhörande kentlåt. Kan ju inte låta bli. Den här helgen har varit konstig. Både bra och dålig.
Pappa och faster har börjat dödsvaka över farmor. Dom sover där om nätterna, har tagit dit tältsäng och tv. Det är liksom en fråga om tid. Det känns så sjukt. När jag tänker på att hon iaf inte har nåt liv, att hon bara ligger där så kan det kännas som att det är lika bra att hon får somna in. Men det är bara så jäkla sorgligt, när man tänker på alla minnen å sånt. Världens snällaste och mest osjälviska människa är vad hon är. Min fina, fina farmor. När hon väl har somnat in så är det viktigt att pappa öppnar fönstret så att hennes själ kan komma ut. Så har de sagt till honom på hemmet där farmor bor. Det kan jag tycka är rätt fint ändå...



I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går

Varför jag gillar att åka förbi globen om sena kvällar.

De gånger jag har varit hos Cajsa och Alex och ska åka tunnelbana hem själv på kvällen/natten så känner jag mig inte direkt rädd men extra uppmärksam. Känslan då, när man åker förbi globen och hela tunnelbanevagnen fylls av medelålders salongsberusade kvinnor efter ladysnight eller som igår medelålders män och kvinnor som pratar om hur bra Paul McCartney var, den känslan är trygghet. Jag blir trygg av alla dessa människor och slappnar av. Känns ju som massa mammor och pappor eller mor och farföräldrar som hoppar på. Det gillar jag.

Sen senast

"Mmm, vilken drink ska vi välja?" Så tänkte vi innan Oslipat.

Väl där, innan Soran stod på scenen tänkte jag ta ett kort på alla julklappar som hängde i taket. Ser ni?

On my way to BOfuckingRÅS!

Anna, anna, ANNA!

Knappen bakar pizza. Eller blandar tomatsås.

ALLT ska på.

Pizzahög

Vi testade vilken julmust som va godast, apotekarnes vann...

På julklappsspelet vann jag 3 kinderägg och en huvudmassagegrej.

Pepparkakshusbak i Enskede.

Alexander och en tråkig Cay.

Cosy

Published with Blogger-droid v2.0.1

I trängseln utanför, sen december ingen snö (typ).

Efter sjukdom så har jag bara gjort roliga saker typ. Som att gå på Oslipat och kolla på Soran Ismail med bror och Cay. Jesper Rönndahl stod i publiken och han är inte ful. Min knäppa men lite modiga (om man jämför med mig) brorsa stannade kvar efter showen och drack öl med Soran och Jesper...
Jag har hälsat på Anna i Borås, det var blött (alltså regning, inget alkoholrelaterat) men mysigt. Vi kollade på Breaking dawn, alltså 4de twilightfilmen. Den va bra, men inget INGET slår känslan som jag fick av första filmen första gången jag såg den.
Kollat klart säsong 2 av skilda världar och är nu inne på 3dje.
Igår drog jag och Cay till Knapp i Västerås och klädde hennes gran för 4de året i rad = tradition! Jag är helt impad över hur snabbt och lätt det gick att åka bil till Västerås. Tog ju endast 1h och 15 min! Vi körde också julklappsspelet som jag råkade bringa tråkig stämning över, sorry. Hade i alla fall en toppenkväll.
Jag har också handlat hälften av alla julklappar, inte lika kul men helt okej. Grejen är att varje gång jag är på julklappsjakt så hittar jag saker till mig. Jag bara råkar slinka in på topshop och så är det kört. Förövrigt vågar jag inte åka in till stan på helgen för jag har blivit skiträdd för självmordsbombare såhär på ettårsdagen (okej det var ett år sedan imorgon), så jag åker in efter jobbet i veckorna.

Idag har jag haft en svacka, en gråtdag. Jag tror att det mest beror på att farmor inte druckit nåt på 2 dagar (man klarar sig 3 veckor utan mat, 3 dagar utan vatten och 3 min utan luft, fick jag lära mig på en förstahjälpenkurs för inte så länge sedan)och bara sover hela dagarna. Ingen tror att hon kommer leva i jul. Det kommer bli en konstig jul, första julen utan farmor. Vi vet ju inte det än ifs.

Ikväll ska jag hem till Cay&Alex och baka pepparkakshus och bli bjuden på middag. Det ser jag fram emot. Finns inget bättre botemedel mot gråt och tråkdagar som vänner och family.

Underbart!

Hur kul är inte denna??!