Till kvällens avsnitt av stjärnorna på slottet. Johan Rheborg alltså, vilken kille. När han bröt ihop och gick från bordet så satt jag och storgrina. Messade till brorsan och pappa och frågade om dom också grät och det gjorde dom. Så för ca en kvart sedan satt vi alla 3 ensamma hemma framför teven och grät. Kan tycka att det är rätt fint ändå och tragiskt och komiskt på nåt vis.
Christer Lindarw, han påminner så himla mycket om min mormor. I sättet att prata, orden han använder och hur storhjärtad han verkar vara. Fina, fina Christer.
Stjärnorna på slottet is the shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar